När lillebror kom

Storken skulle snart anlända och avlämna lillebror i ett av våra takfönster. Detta måste jag få vara med om och uppleva.

Men mamma och pappa envisades med att jag skulle gå på en promenad med tant Maja vilket jag inte ville. Är man 4,5 år har man en egen vilja och jag kröp därför in under deras dubbelsäng och hoppades på att ingen skulle hitta mig där. Men pappa upptäckte mig och kravlade efter och drog ut mig i ena benet.

Jodå, det blev en promenad med tant Maja. Vi stannade vid Götas grönsaksaffär i Halmstad och tant Maja köpte en blomma. 

När vi återvände till hemmet hade lillebror redan anlänt. Jag missade alltså storken! 
En stor och kavat kvinna (barnmorskan) var där och hade hjälpt min mamma att ta emot lillebror. Då frågade jag henne hur lillebror hade anlänt.
”Jag hade honom i min väska” svarade barnmorskan. Va ?? 

Oj, vad jag funderade, storken eller väskan??  Fick tyvärr aldrig någon klarhet i detta fenomen. 
Men, men, min lillebror hade i alla fall anlänt och han var så söt med sina stora blå ögon. Jag var så stolt över honom och nu hade jag blivit storasyster, nyårsafton 1947

Idag fyller Kenth Isaksson 73 år och vi gratulerar och önskar dig många lyckliga år framöver. 

Älskar dig, oavsett om du kom med storken eller fanns i barnmorskans väska. 
Kram storasyster.

Önskar er alla läsare en Gott slut och ett Gott Nytt 2021

Annons

Julen 2020 – minnenas jular

År 2020 blev inte som vi hade förväntat oss pga Corona och Pandemi.
Därför blir julfirandet annorlunda för väldigt många människor i år.
Men har man upplevt 76 jular tidigare finns det många minnen att erinra sig.

Mina tidigaste minnen från julaftnarna var när vi besökte mina kusiner och jag var ca 5-6 år. Deras tomte var så arg och vresig så vi barn var rädda för honom. Han slog med sin käpp i golvet så vi vågade knappt gå fram till honom och hämta våra julklappar.

Jultomten avslöjad
Julafton 1949 var det en snäll tomte som kom på besök. Plötsligt fick jag syn på hans lockiga hår som stack fram bakom tomtemasken. Ahaa…..det är ju grannens pojk Åke ! Och därmed var tomten avslöjad.

Här är familjen Isaksson finklädda inför den stundande julen 1950. Mamma och pappa gjorde alltid julen till en fin och vacker högtid. Och naturligtvis fick vi alltid många julklappar, även från släkten i Skärblacka.
Granen fick pappa alltid hämta hos sin storebror John som hade stora marker och kvällen innan julafton klädde vi den.
Vi var aldrig ensamma en julafton, det var alltid släktingar med vilket vi barn älskade.
Sång och musik och Julevangelium avrundade julaftonskvällen.

Önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År utan Corona !

Brudslöjan

När pappa Henrik ledde in Elsa i kapellet lade jag genast märke till hennes vackra brudslöja. Nämen oj…tänkte jag, Elsa bär precis en sådan slöja som jag hade när vi gifte oss för 53 år sedan! Så roligt att det har blivit modernt igen….tänkte jag när jag såg henne tillsammans med sin Timmy framför prästen.

Elsa var så gudomligt vacker som brud och när brudparet sedan kom ut och ställde sig på kyrktrappan sa Elsa efter en liten stund: ”och jag har mormors brudslöja”. Va?? Sa jag, är den min? Jaaa….det är det. Hur har du fått tag i den???  frågade jag. Trodde den låg kvar hemma i den gröna byrån men se det gjorde den visst inte.

Berättade sedan mina funderingar om slöjan…….till allas munterhet.

Jag blev naturligtvis väldigt glad att Elsa ville bära min gamla brudslöja.

Blessings from above önskar Mormor & Morfar

 

Glada höns

Hönshuset i Lerkil är ett litet rött hus med vita knutar där det händer mycket roligt. Där finns just nu 24 höns, alltifrån små ulliga kycklingar, ungtuppar, en ”gammeltupp” och flera sorters höns. Silkeshöns, Maran, Dvärgcochin, Isobar och blandraser.

Äggen varierar också, stora och små i kulörta färger.

Glåria är av blandras, pappa är en isobar men mammans ras är okänd. Isobarer värper bra ( ca 250 ägg/år) och anses vara trevliga, pigga och nyfikna. Denna Glåria är också väldigt tålmodig och uthållig. Hon har nu legat och ruvat i några veckor, utan ägg märk väl, inte ens en golfboll längre.

Hon har tidigare under året fått ett antal kycklingar men vill tydligen ha fler !? Men det vill inte hennes värdfamilj varför även golfbollen har plockats bort. Annika har försökt ta med henne, under armen, för en liten promenad till brevlådan, ett par hundra meter bort, för att distrahera henne från att bara ligga och ruva. Men det hjälper inte, hon lägger sig i redet direkt igen. Lite problem för Glåria är att så fort hon visar sig utanför redet blir hon väldigt uppvaktad av ungtupparna Harry och Zlatan, vilket hon inte gillar. De är alldeles för ettriga. Hon flyr tillbaka till redet igen.

Den 16 sept anföll ett riktigt oväder med störtskurar och hagel över Lerkil och taket till det lilla redet stod uppfällt. Ajajaj. Inte flyttade sig Glåria, hon ligger lugnt kvar och ruvar, utan ägg, och ser tiden an. Slutade med att hon fick ett badlakan runt sig och fick komma in i det stora huset för lite upptining och uppvärmning. Dessa små liv har verkligen en omtänksam och pysslig värdfamilj som tar väl hand om dem.

 

Korsets tecken

Korset är en bild för våldet –
och samtidigt nyckeln till frid.

En bild av lidandet –
och samtidigt nyckeln till helande.

En bild för döden –
och samtidigt nyckeln till livet.

En bild av yttersta svaghet –
och samtidigt nyckeln till sann styrka.

En bild av dödsstraff –
och samtidigt nyckeln till nåd och förlåtelse.

En bild av gränslöst hat –
och samtidigt nyckeln till kärlek.

En bild för den största skammen –
och samtidigt kristendomens segertecken.

(ur Argument Förlag, Det är aldrig kört ! Påsk)

Min lillebror

Sedan Nyårsafton 1947 har vi varit två syskon. Vilken glädje när lillebror anlände. Nu har liten blivit stor och fyller idag 67 år. Grattis!  Är så glad över att vi har varandra.

Åren rullar fortare och fortare…..eller är det en chimär? Det är ju faktiskt rätt länge sedan vi vandrade till Östra stranden med våra badrockar och din segelbåt.

Som ”småglöttar” kivade vi mycket och kunde reta gallfeber på varandra, men som vuxna är det tvärtom. Tack och lov. För nu har vi inte mamma, som alltid stod på din sida, och inte pappa som alltid stod på min sida, när vi bråkade. Nu kommer vi överens själva.

Önskar dig ett Gott Nytt År 2015 med många härliga stunder tillsammans. Ser fram emot resan genom Europa i vår.

Älskar dig. / Storasyster och svåger

Idas sista jul

 

Farmor Ida och farfar Isak bodde på landet i en röd stuga med jordstampat golv som pryddes av hemvävda trasmattor. I bondgården fanns hästen Pajas, kossorna Rosa och Blenda samt flera grisar. Hönsen bidrog med färska ägg varje dag och i jordkällaren fanns sommarens grödor. Ida och Isak hade fått två flickor och fyra pojkar som alla hjälpte till på gården. Vinter 1921/1922 var kall och snörik. Ibland när småpojkarna i kökssoffan vaknade på morgonen hade det blåst in snö under kökssoffan och på vattenhinken fanns en frusen hinna.

Julen 1921 närmade sig och Ida mådde inte bra. Men grisen skulle slaktas, granen huggas, stugan pyntas, julmaten lagas, julklappar till barnen, djuren mjölkas och skötas varje dag.  Skulle julefriden infinna sig? Vill gärna hoppas det.

På julbordet bjöds bl.a skinka, korv, sylta, grisfötter, leverpastej, köttbullar, grönkål, och så naturligtvis den halländska sötosten. Grishuvudet användes som prydnad på julbordet.

Dagarna gick och Ida blev allt sämre, ögonvitorna började gulna och febern steg. Till slut kände farfar Isak att Ida måste till läkare. En kall januarikväll 1922 spände han hästen Pajas framför släden och bäddade ner Ida i alla plädar han hittade. Snön yrde om släden under de åtta milen till Varbergs lasarett.

Tyvärr fick Isak återvända till sina sex barn med farmor Ida i en träkista. De fick 20 år tillsammans och Isak blev änkeman, 46 år gammal, med sex barn.
Måste varit oerhört tungt för dem alla.

God jul och Gott nytt År önskar Rose-Marie

En fantastisk begravning – finns den?

”Mötas och skiljas är livets gång, skiljas och mötas är hoppets sång”
Denna lilla strof blev igår återigen aktuell då vi var på en fantastisk begravningsgudstjänst. Kan man skriva ”fantastisk begravning”? Ja, det kan man…….för denna var just det.
Ingångsmusiken -Amazing grace – förunderlig nåd – slog an tonen om ett liv bortom graven.
En ljusgrå kista med kistdekoration av pastellfärgade luktärtor från den egna trädgården stod lite lutad och upphöjd på podiet , längst fram i kyrkan. Framför kistan stod ett hjärta bestående av olika frukter, också från den egna trädgården. Det var så vackert !

Den unisona sången som sedan genljöd i kyrkan var; Jag vill ge dig, o Herre min lovsång, jag vill tacka med skönaste ord för din kärlek och nåd som är gränslös, jag vill tacka för allt gott du gjort. Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig, där var ton skall en hyllning till dig bära. Och i dagar av glädje och dagar av sorg vill jag leva var dag till din ära.

Sång, musik, diktläsning, solosånger, saxofon – allt var underbart vackert och stämningsfullt komponerat och vi fick alla njuta denna försmak av himmelska toner.

Pastor TS berättade mycket personligt och rörande om S liv och lyste frid över hans minne.

Den trygghet som S och hans fru kände visade de genom att alltid utstråla glädje och kärlek, hopp och tro till sin omgivning, ända till slutet. Underbart att ha en tro som bär ända in i döden ……….där vi sedan kan sjunga: You raise me up … i den himmelska världen.
Tack Jesus, för att du lovat att den som tror på dig ska leva om han än dör.

Anhöriga och vänner tog ett sista farväl vid kistan och kistbuketterna byggde på blomsterprakten.

Till sist sjöng svärdottern: MIN GUD TILLHÖR ÄRAN
Hur kan jag tacka för allt som Du gjort för mig. Varje liten sak är bevis på Din kärlek till mig. En lovsång från miljoner änglar kan inte uttrycka min tacksamhet. Vad jag nu är och nånsin kommer att bli lämnar jag helt åt Dig.
Min Gud tillhör äran, min Gud tillhör äran, min Gud tillhör äran för allt som han gjort. Med sitt blod har han frälst mig, med sin kraft har han lyft mig. Min Gud tillhör äran för allt som han gjort.

En alltigenom fantastisk begravning som vi kommer att bära med oss resten av livet. Nu är vår vän välkomnad in i den himmelska världen av vår Frälsare. Mörkaste natt har ljusnat!

Uppskattad och älskad

Har nätt och jämt hämtat mig från alla överraskningar de senaste veckorna. Så rik jag är !!

Att vara maka & mamma, svärmor, mormor & farmor, syster & svägerska, faster & kusin, vän  & väninna, granne & facebookvän –  har genererat mer överraskningar än jag någonsin kunnat drömma om……..allt detta på grund av en födelsedag. Nåja,  lite jämn var den ju.
Har verkligen fått känna mig uppskattad och älskad. Tack alla, och ett särskilt tack till min fantastiska och underbara familj.  Älskar er och är så lycklig och stolt över er.

Någon klok människa har sagt: Tillfredsställelse är inte att få vad man önskar sig. Det är att njuta av det  man har.  Hmm…  Sant….fast ……jag fick även det jag önskade mig……….så nu ska jag njuta vidare, hihi.

Golden moments

Att lägga liv till åren och inte bara år till livet, är en fras vi hör då och då, oftast i anslutning till hälsa på äldre dar. Att eftersträva ”Golden moments” på ålderns höst, kan därför aldrig vara fel.

Ett sådant ”gyllene ögonblick” fick jag uppleva i veckan då vi besökte Sollidens slott på Öland med sin fantastiskt vackra slottspark.
Solen flödade, fågelsången var öronbedövande vacker, bäckens vattenfall porlade, och blommorna visade upp en palett av olika färger.

De skira ljusgröna skogspartierna med de små vilda växterna såsom orkidéer, gullvivor, mandelblom, kattfot och blå viol, konkurerade i skönhet med de planterade 2 000 penséerna och de 12 000 tulpanlökarna. Otroligt vackert. Många olika trädsorter skapade en spännande park, och jag tyckte mig kunna se de framlidna kungliga spatserande runt med penna och ritblock och huvudet fullt av nya idéer.

Anläggningen byggdes av drottning Viktoria och stod färdig 1906. Vår kung Carl-Gustav fick ärva detta slott 1950, när Gustav V dog, som var hans farfars far, och han har verkligen förvaltat det väl.
Förstår att kungafamiljen älskar detta ställe. Vill verkligen rekommendera ett besök där. Jag skulle gärna återvända när rosorna blommar……måste vara ännu mer bedårande i skönhet då.

Detta var ett ”Golden Moments ” för mig.