Min lillebror

Sedan Nyårsafton 1947 har vi varit två syskon. Vilken glädje när lillebror anlände. Nu har liten blivit stor och fyller idag 67 år. Grattis!  Är så glad över att vi har varandra.

Åren rullar fortare och fortare…..eller är det en chimär? Det är ju faktiskt rätt länge sedan vi vandrade till Östra stranden med våra badrockar och din segelbåt.img036

Som ”småglöttar” kivade vi mycket och kunde reta gallfeber på varandra, men som vuxna är det tvärtom. Tack och lov. För nu har vi inte mamma, som alltid stod på din sida, och inte pappa som alltid stod på min sida, när vi bråkade. Nu kommer vi överens själva.

Önskar dig ett Gott Nytt År 2015 med många härliga stunder tillsammans. Ser fram emot resan genom Europa i vår.

Älskar dig. / Storasyster och svåger

Annonser

Idas sista jul

isaksfamilj 1919 - Kopia (631x426)julstjarna1 julstjarna1

Farmor Ida och farfar Isak bodde på landet i en röd stuga med jordstampat golv som pryddes av hemvävda trasmattor. I bondgården fanns hästen Pajas, kossorna Rosa och Blenda samt flera grisar. Hönsen bidrog med färska ägg varje dag och i jordkällaren fanns sommarens grödor. Ida och Isak hade fått två flickor och fyra pojkar som alla hjälpte till på gården. Vinter 1921/1922 var kall och snörik. Ibland när småpojkarna i kökssoffan vaknade på morgonen hade det blåst in snö under kökssoffan och på vattenhinken fanns en frusen hinna.

Julen 1921 närmade sig och Ida mådde inte bra. Men grisen skulle slaktas, granen huggas, stugan pyntas, julmaten lagas, julklappar till barnen, djuren mjölkas och skötas varje dag.  Skulle julefriden infinna sig? Vill gärna hoppas det.

På julbordet bjöds bl.a skinka, korv, sylta, grisfötter, leverpastej, köttbullar, grönkål, och så naturligtvis den halländska sötosten. Grishuvudet användes som prydnad på julbordet.

Dagarna gick och Ida blev allt sämre, ögonvitorna började gulna och febern steg. Till slut kände farfar Isak att Ida måste till läkare. En kall januarikväll 1922 spände han hästen Pajas framför släden och bäddade ner Ida i alla plädar han hittade. Snön yrde om släden under de åtta milen till Varbergs lasarett.

hästosläde Tyvärr fick Isak återvända till sina sex barn med farmor Ida i en träkista. De fick 20 år tillsammans och Isak blev änkeman, 46 år gammal, med sex barn.
Måste varit oerhört tungt för dem alla.

God jul och Gott nytt År önskar Rose-Marie

klockor

18 på lasarett i LA

elsaokt05

Vår söta lilla ”3:a” – Elsa, fyller idag 18 år. Hon har sett fram emot denna dag länge.
Så här skrev hon på sin blogg för några dagar sedan.

”Nu är det inte många dagar kvar tills jag tar mina första riktiga steg in i mitt vuxenliv! Jag är   nu en självständig individ som enligt lag nu kan stå på egna ben och bestämma över mina egna val här i livet! Så himla Härligt ska det bli! Jag är så taggad på livet och så tacksam för det liv jag lever…det kan knappt bli mycket bättre! Jag har den bästa familjen där mina närmsta vänner ingår! NI är mina skatter och betyder så oroligt mycket för mig, tack för att ni finns”!

Och så tar livet en oväntad vändning, utan förvarning, och plötsligt befinner sig Elsa på ett sjukhus i Los Angeles, USA. Vilken chock för oss alla, inte minst för Elsa själv, att livets vardagliga lunk, så snabbt kan förändras  och bli mycket dramatisk, ja, nästan livshotande.

Som utbytesstudent har Elsa ”värdföräldrar” i USA och de är fantastiska som kan vara med henne hela tiden på sjukhuset – en stor eloge till Alex och Jennifer som offrar sin egen tid för att bistå Elsa.
Att kunna Skypa över hela jorden är sanslöst bra. Ringde upp Elsa så fort jag fått besked och kan då se Elsa, liggande i sin sjukhussäng, på min datorskärm. Ledsen, chockad men ändå med Iphonen i handen – hurra för teknikens utveckling.
Elsa har nu blivit undersökt från topp till tå och ingenting onormalt har hittats, tack o lov.

Elsa är en stark och tuff tjej och snart är hon på G igen. Nu ber och hoppas vi på ett snabbt tillfrisknande. Elsa kommer att för alltid ha en unik upplevelse av att fira en födelsedag på ett sjukhus i Los Angeles ?  Hur många får göra det ? Sjuksköterskorna hade kommit in i morse och sjungit Happy Birthday  för henne. Gulligt.

Kram på dig och STORT GRATTIS på din 18-årsdag och välkommen in i vuxenlivet ! Flower02b1

Liten blir stor

Vårt andra älskade barnbarn Hampus är nu en fullvuxen man som tar studenten om ett par dagar.
Hur snabbt får tiden gå ?  Nyss höll vi denne nyfödde gosse i våra armar och nu är han längre
än alla sina mor- och farföräldrar samt egna föräldrar. Bara storebror och morbror kan konkurrera, möjligen.

Googlar man på namnet Hampus får man veta att det kommer från ett medeltida tyskt namn, Hampo som möjligen är bildat av ordet hampeln som betyder sprattla. Och sprattelgubbe har han verkligen varit. Hur rätt kan föräldrar träffa med ett namn ?  Fantastiskt.

Hampus har varit och är fortfarande en stor glädjekälla för oss alla.  Han lämnade Sverige som 3-åring och åkte med familjen till Vietnam där han fick börja träna datoranvändning som 4-åring. Han lärde sig snabbt engelska och gick i skola med många utländska skolkamrater. Lärde sig simma och var en fena i poolen som 4-åring. Att ”hantera” tjänstefolket var det heller inga problem med.

Sedan var han och är fortfarande en kille som kan somna i ALLA lägen – se bild. Huvudet ner eller upp spelar mindre roll. Och effektiv är han, titta bara när han dricker ur två burkar samtidigt !

Återvände till Sverige som 9-åring och numera har aktiviteterna övergått till soffliggande med datorer och mobiltelefon eller full fart på rullande brädor eller snowboards. Numera kan han dessutom avhjälpa mormors datorproblem då han är super på datorer och IT. Detta ämne har han studerat på IT-gymnasiet Portalen i tre år och då får han räkna med att vara lite av supportstöd emellanåt.

Vi morföräldrar vill nu gratulerar vår ”tvåa” och önskar honom all lycka och välgång för framtiden.
Nu återvänder han snart till Asien och ska pröva arbetslyckan där borta. Lycka till Hampus !!

Hampus: – Försök komma ihåg dessa saker;
* Du är älskad av många….
* Vi finns när behov uppstår….
* Glöm inte betydelsen av WWJD….

Kusiner

Återträffar har blivit min melodi, först sjuksköterskekollegorna, nu tjejkusinerna. Vilken rikedom av gamla vänner och släktingar. Så kul och stimulerande att få (och kunna) minnas och skratta åt gamla tider som flytt.

Vi träffades hos Kerstin där våra fäder, storebror och lillebror för ca 75 år sedan, hade grävt ut delar av en slänt och förvandlat den till planmark så att storebror skulle kunna bygga sitt kära Ebbeslund.

På min pappas sida är vi 13 kusiner varav 7 flickor och vi har haft så mycket roligt tillsammans på vår farfars och senare farbroders bondgård, utanför Halmstad.

Nu, 55-60 år senare, har vi flickor silver i håret, guld i tänderna, bly och metall i benen men njuter livets glada dagar som pensionärer. Det senaste tillskottet av metall i höften gjorde att vi ryckte ut och gjorde ett ”sjukbesök” där vi fick placera några av kusinerna i hennes dubbelsäng för att titta på gamla foton.

Tack kära kusiner för en minnesrik och härlig dag tillsammans!

Sveriges nationaldag – släktvandring

Ättlingavandringen…
En vacker palett av släktingar, i flera generationer, mötte upp vid ”urgården” på Sveriges nationaldag, med sol och värme flödande från vår Herre. Tack!


26 av oss ”ättlingar” genomförde vandringen från gården till kyrkan och bedårande vackra vyer, kilometer efter kilometer, gjorde stegen lätta.
En viss förnöjsamhetskänsla kom över mig när jag såg målet, kyrkan. Tänk att få vandra i spåren av våra förfäder – vilken känsla. Alla var verkligen tappra, särskilt G. som jag tror var extra stolt över att ha genomfört denna vandring med så lite träning i ”bagaget”.
Sex valde att cykla den kuperade, smala vägen där drängarna för länge sedan hade kapplöpning med häst och släde efter julottorna. Det gällde att komma hem först till gården på den tiden!
Vi hade inte lika bråttom som drängarna – vi gjorde en gravvandring på den lilla kyrkogården och la en gul ros hos våra nära och kära. Karin stod på trappan till den kyrka där hon upplevt så mycken glädje och sorg och talade så vackert till oss, innan vi återvände till ”urgården”. Visst är vår jord härlig med den blomstertid som nu kommit – det fick vi verkligen uppleva idag i nästan 29 gr värme.
Under eftermiddagen sattes släktkunskapen på prov . De som vann tipspromenaderna hade läst på sin läxa, en från 3:e generationen, en från 4:e och en från 5:e generationen, tog hem priserna.
Bra kämpat !
5-kampen blev en ”strid på kniven” där ättlingarna till Verner tog hem segern och därmed ÄRAN att vara bästa ”multisportare” år 2011. GRATTIS !
Sveriges Nationaldag avslutades med nationalsång och Sverigebön.

Tack alla för en alldeles strålande gemenskap i våra släktingars gröna hagar.

Gunvor


Min bästa kusin fyller år idag, vilket jag härmed vill uppmärksamma; Hurra, hurra, hurra, hurra.
Att åren rullar på, det vet vi, så vi kan ju utesluta åldern – kvitt samma – 70 var det visst. Låter alldeles märkligt och otroligt. Tycker inte det var så länge sedan vi var tonåringar och hade en spännande framtid att se fram emot. Och nu är vi här……2011……med framtiden plötsligt bakom oss. Att ett människoliv kan rulla på så fort…..
Gunvor har, tillsammans med sin Lasse, levt hela sitt liv i sin lilla födelseby. Där byggde de sitt drömhus och med åren har de anlagt en otroligt vacker trädgård, som de kan känna sig mycket stolta över. Två söner har växt upp där och nu förgylls vardagen av små barnbarn som då och då kommer på besök. Livets efterrätt, kallas de visst……hm..

Vi har haft mycket kul tillsammans och sedan pensionärslivet började har kontakterna tätnat till vår stora glädje. Vi reser, surfar, släktforskar, fiskar, pratar blommor och trädgård, grytlappar, Tradera, barn och barnbarn, och mycket mera. Känns nästan som jag har en storasyster i min kära kusin.

Nu ser vi fram emot en släktvandring/släktträff den 6 juni i den gamla ”urgården”.

Vilken rikedom att få vara en del av denna gemenskap och ha så många att älska !

Psst…..nu kommer vi snart !