Det är aldrig kört !

Det spruckna vattenkruset   (älskar denna berättelse)
hämtad ur häfte nr 2: Det är aldrig kört – av Kristina Reftel

Det var en gång en man som hade två vattenkrus. Krusen fäste han i vardera änden i en lång pinne, som han la över axlarna varje morgon när han gick för att hämta vatten från floden.

Det ena kruset var i perfekt skick, medan det andra hade en stor spricka som gjorde att kruset bara var halvfullt efter promenaden från floden till huset.

En dag, när mannen höll på att fylla krusen i floden, kunde det spruckna kruset inte vara tyst längre.

Jag skäms så förskräckligt, grät kruset. Jag gör ett uselt jobb. På grund av min spricka får du bara hälften så mycket vatten av mig som du borde. Jag känner mig misslyckad!

Jag visste inte att du kände så här, svarade mannen bekymrat. Men gör mig en tjänst. På vägen tillbaka till huset, titta då noga på vägen.

När de kommit tillbaka till huset frågade mannen:

Lade du märke till de vackra blommorna vid vägkanten?

Ja, snyftade kruset.

Lade du märke till att de bara växte på din sida av vägen? Du förstår, jag har alltid vetat om din spricka. Därför planterade jag blommor vid vägkanten, som du har vattnat varje dag. Om du inte varit som du är, skulle jag inte varje dag kunnat plocka blommor och sätta på bordet. Utan din spricka, skulle både vägkanten och huset saknat denna blomsterprakt!   

Att gå genom livet och underskatta sig själv,
Är som att köra bil med handbromsen åtdragen
(Maxwell Maltz)

Annonser

Pilgrimsvandringen närmar sig…

Nu ”laddar” vi för vår vandringsresa och krämporna kommer och går, men de är under översyn och behandling av kompetent folk. Hjärtan, gallor, ledvärk, knä och så ”skonkera” som en av oss säjer.

Kan ”Mot alla odds –hjältarna” klara sin sträcka så ska väl vi klara vår på 65 km !
Vi ska varken tälta, titta efter giraffer, elefanter, krokodiler eller noshörningar.

Bara vandra fram över Galileen i Jesu fotspår och njuta av utsikt ,vilda blommor, träd och buskar och ett och annat mindre djur, såsom fåglar.

Vi måste alla acceptera att den biologiska klockan tickar på och krafterna avtar. Men med positiv attityd och lite humor kan man möta detta.
Vi åtta är värda en förmögenhet – silver i håret, guld i tänderna, stenar i gallan, bly i benen och gas i magen. Kan det bli bättre ?

Shalom !

Dessa vackra foton är tagna av Birgitta Åback, Finland

Nytt år med nya mål

”Åren rullar på”…..och ”lägga liv till åren istället för år till livet”, är uttryck vi ofta hör.  Visst är detta sant och tiden går minst lika snabbt som pensionär, helt  klart!”Må vår dag präglas av livslust och glädje”, skrev Mark Levengood i en bok och visst styrs våra liv till stor del av våra egna attityder och åsikter.
Att bli äldre, att åldras, att inte orka lika mycket, att få ont både här och där, kan vara svårt att acceptera. Ändå är det något som drabbar oss alla utan någon egen förtjänst, det bara kommer liksom.
Man inser plötsligt hur lite tid och ork man har kvar för att göra allt man vill.
Ett av de bästa sätten att acceptara att den biologiska klockan tickar på, är att möta det med humor och en positiv attityd.Därför sätt nya mål för 2012 och kämpa för att uppnå några i alla fall. Sikta på stjärnorna så kanske du når grantopparna! Mina mål beskriver jag senare 2012.

Igår svingade vi oss upp i Göteborgshjulet  med två av våra barnbarn. Häftigt att se Göteborg från ovan. Livet kändes lättsamt och vackert där vi satt i inglasade varma gondoler och samtidigt se solen gå ner i väster. Som att sträva uppåt mot nya mål även om solen dalar……den går ju snart upp igen.

GOTT NYTT ÅR 2012 !!

 

Så tokigt det kan bli.

Kolla adressen noga innan ni skickar mejl :

Ett medelålders par från norra USA längtade en kall vinter till värmen och bestämde sig för att åka ner till Florida och bo på hotellet där de tillbringade bröllopsnatten 20 år tidigare.

Mannen hade längre ledighet och åkte ner en dag i förväg. När han checkade in upptäckte han att hotellrummet hade dator och beslutade skicka ett mejl till hustrun. Han missade dock en bokstav i namnet. Mejlet hamnade hos en prästänka i Houston,Texas, som just hade kommit hem från makens begravning. Hon satte på datorn och skulle kolla om det hade kommit några mejl med kondoleanser från släkt och vänner. Sonen fann henne avsvimmad vid datorn och han läste på skärmen:

Till: Min älskade hustru
Ämne: Jag har kommit fram.
Jag vet att du är förvånad att höra ifrån mig. De har datorer här numera, och man tillåts skicka mejl till sina nära och kära. Jag har just checkat in. Allt är förberett för din ankomst i morgon. Jag ser fram emot att få träffa dig då. Hoppas din resa blir lika problemfri som min.
PS: Det är verkligen hett här nere.