Ädelt att ljuga

Kan det någonsin vara ädelt att ljuga ?  Svar: Ja, inom den muslimska världen och om det gagnar islam!  Märkligt, eller hur ?
Detta uttalande kommer från en f.d. muslim som arbetat mycket nära Arafat.

När jag nu sitter och tittar på Tv-rapporteringen från Gaza så blir jag så misstänksam mot allt som säjs av människorna där. Är det sant eller ljuger dom? Egentligen en otrevlig känsla att drabbas av. Man vill ju så gärna tro att folk talar sanning, eller hur ?

Sveriges Radios utlandskorrespondent Cecilia Uddén (CU) berättade i ett program i P1 – 16 jan 2010 – om hur hon intervjuade en liten flicka i Gaza som grät hejdlöst och berättade att hennes morbror och farfar hade dött under kriget. Hemmet var bombat och familjen hade förlorat allt. De bodde nu i tält och hade inget rinnande vatten.
När CU kom tillbaka efter ett par månader visade det sig att flickan ljugit ihop allt. Deras hem var inte bombat, de bodde inte tält, och farfar hade dött innan kriget.

CU förklarar detta fenomen med att Gazaborna känner sig pressade att ljuga om kriget i kontakt med utlänningar. Och att flickan hade ljugit ihop allting utifrån en sorts överlevnadsskuld och en önskan att också tillhöra de som lider.

CU förtjänar respekt för att hon vågar ta upp de här trovärdighetsproblemen.
Läs gärna hela artikeln här.

Och……därför är jag mycket skeptisk till vad de intervjuade människorna i arabvärlden säjer och svarar, sorry. 

Annonser

Vad/vem bestämmer vår livssyn?

Har så svårt att förstå att (vanliga?) män och kvinnor, ofta under planerade former, bestämmer sig för att döda, spränga och/eller lemlästa andra människor. Ibland sker det dessutom under jubel och glädjetjut  – fullständigt obegripligt!

Hur är de ”funtade” – är de eller vi felprogrammerade ?

Nu har Gilad Shalit återförenats med sin familj i Israel efter drygt 5 år som kidnappad fånge i Gaza mot att
drygt 1000 palestinska fångar – terrorister – friges från Israeliska fängelser, i förtid. En mot tusen, alltså !

I Israel firas livet, de som återvänder till livet och de som försvarar liv.
På den palestinska sidan firas döden och de som tar livet av andra människor. Kan kontrasterna bli större ?

Det mänskliga våldet har kommit rakt in i våra vardagsrum genom TV:s nyheter och vem hinner stänga av eller zappa vidare bland kanalerna så att våra barn slipper se allt otäckt ?  Det senaste dödandet av Kadaffi där blodet flyter åt alla håll, är ett exempel. Hur omänskligt kan människan bete sig? Finns ingen gräns längre ?

Avslutar dagens funderingar med en söt liten dikt av Britt G Hallqvist

Var det tråkigt att ligga hopkrupen i mörkret?
Längtade jag ut ur mammas mage? Jag minns inte.
Men mamma längtade efter mig, fast hon inte visste hurdan jag var.
Gud visste det. Han kände mig från början. Han hade tänkt ut mig, att jag skulle få just en sån här näsa och sånt hår.
Tack gode Gud för att jag är en människa och inte en snigel!

Läs gärna Nyheter från Israel

Förföljelse av kristna

Vill uppmärksamma ”Ängelholmspastorns” blogginlägg om förföljelse av kristna som verkar eskalera….

Förföljelsen mot kristna i den muslimska världen är något som behöver uppmärksammas mer det här året. Det finns starka historiska belägg för att islam inte är den ”fredens religion” som en del vill göra gällande. Hur pass trovärdig Helen Benaouda är i vad hon nu säger om extremism, har ifrågasatts bl.a. på ledarsidan i Expressen. Men, faktum är, att kristna förföljs mest i länder med starkt sekulariserade ideologier (kommunism) och i muslimska länder. I många muslimska länder har detta tidigare i praktiken lett till närmast utrotning av kristna folkgrupper. Och det pågår idag. Inte bara för hundratals år sedan.
En del läsare kanske gör reflektionen att ”så har väl kristna också gjort mot muslimer förr i tiden”. Och det kommer jag att återkomma till, för den bilden behöver modifieras. Men, en avgörande skillnad mellan kristendom och islam är, att om man går och blir religiös och vill söka sig tillbaka till respektive religions fundament, till källorna, så är dessa religioner mycket olika. Islam är politik från grunden. Muhammed var inte bara religiös/andlig ledare, han var också statschef i Medina och ”fick uppenbarelser” från Allah om hur samhället skulle styras. Därför är krig en naturlig del i religionen, från grunden. Jesus var aldrig en politisk ledare, men blev anklagad för att vara det och avrättad. Den kristna tron är från grunden en tro som talar om ett kommande gudsrike, ett rike som inte är av denna världen, men som kommer när Jesus kommer tillbaka. Därför är den kristna tron från grunden inte en politik lierad med någon statsmakt. Det är alltså en stor skillnad om man söker sig tillbaka till grunderna (fundamenten) i respektive religion, det är stor skillnad på att vara muslimsk eller kristen ”fundamentalist”. Hela berättelsen om hur Jesus arresteras och rättegången mot honom, översteprästerna och Pilatus, och hans korsfästelse, talar ett budskap som skiljer sig milsvitt från det som statschefen och den militäre ledaren Muhammed som grundade islam hade.
Av ovan skrivna, torde framgå att s k kristendom som använder sig av våld i religionens syfte knappast är en kristendom som sökt sig tillbaka till de kristna grunderna, utan är en hybrid av något annat.