Mars 64 SS – återträff

Lördagen den 5 maj kom 40 stycken ”45-åriga sjuksköterskor” till en återträff på Villa Belpark i Slottsskogen, Göteborg. Många av oss hade inte setts sedan juni 1967 då vi under högtidliga former fick vår legitimation som sjuksköterskor i Annedalskyrkan.

Nu strålade vi samman från när och fjärran och glädjen och värmen strömmade igenom oss då vi kände igen varandra. Vi har ju alla, mer eller mindre, passerat ”ett bäst före datum” men när skratten och minnena kom tillbaka krympte plötsligt de 45 årens tidsskillnad.
”Minns ni när vi varje månad skulle gå in till rektor Elsa för att…..”?
”Minns ni tanterna på elevhemmet som höll koll på våra gäster”?
”Minns ni, minns ni, minns ni…?  Så kul vi hade !

Några påpekade betydelsen av att  någon/några lyssnade på kvällen när man haft ”en tung dag på jobbet”. Att då ha en rumskamrat eller rumsgranne på elevhemmet som ett lyssnande stöd var mycket värdefullt. Det var inte alltid lätt att vara liten sjuksköterskeelev på det stora sjukhuset.

Många olika livsberättelser delades, några var skilda, en del omgifta igen, men förvånansvärt många hade hållit fast vid samma man genom livet. Två hade under tragiska förhållanden plötsligt blivit änkor. Ca 80 barn hade fötts och fostrats samtidigt som yrkeskarriären rullade på. En del arbetade faktiskt lite fortfarande – ”seniorkonsulter”.

Av oss 40 hade ett 10-tal valt att läsa vidare till vårdlärare och två hade valt läkarstudier. Flera hade blivit distriktssköterskor och många hade arbetat utomlands.
Länder som Jemen, Libyen, Venezuela, Bolivia, Nicaragua, Libanon, Italien, Tyskland, Costa Rica, Norge och USA fanns representerade.

En otrolig hög kompetens och erfarenhet i en otrolig grupp av kvinnor.
Vi ses väl igen om 5 år – då blir det 50 år !  Tack till Anette som drog igång denna återsamling !

Annonser

Hiskias vattentunnel

Vilket märkligt byggprojekt och vilken häftig upplevelse att vandra genom en 2700 år gammal tunnel i Jerusalem
– Hiskias tunnel.
Vem var det som sa att bibelberättelserna bara är sagor ?  Här är ett historiskt bevis på Bibelns trovärdighet. Tunneln finns omtalad i 2 Kungaboken 20:20; 2 Krönikeboken 32:30.

Kung Hiskia anlade tunneln/vattenledningen ca 716 år f.Kr. för att säkra vattentillförseln till staden under assyriernas belägring. Gihonkällan är den enda källa i Jerusalems omgivning som aldrig torkar ut. Hiskia täppte tydligen till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet nedåt, väster om Davids stad.
 
Tunneln hittades av en arkeolog Warren i slutet av 1880-talet och tunneln

är ca 530 meter lång, fuktig och kolsvart. Det tar 45 minuter att passera igenom.  Vi var utrustade med fick- och pannlampor så vi tog oss sakta igenom det kristallklara vattnet och förundrades över hur två arbetslag som högg från varsitt håll i tunneln kunde hitta varandra mitt inne i berget ?
Tidvis var tunneln knappt axelbred så man fick gå lite på sned för att komma fram. Inget för personer med klaustrofobi.
Vattnet är lite olika högt beroende av årstid men när vi passerade var det 70 cm som djupast – oftast bara 20-40 cm.  De kortaste av oss fick gå i bara trosorna eller badbyxor, men vad gör man inte för en sådan här upplevelse? Vattnet rinner alltså fortfarande på samma sätt efter 2700 år.
Här har också kung Davids soldater sprungit då David erövrade Jerusalem så vi var verkligen på historisk mark.
En fantastisk upplevelse, som att gå i gamla testamentet. Det är svårt att beskriva känslan, den måste upplevas!

I Jesu fotspår …

Åtta förväntansfulla seniorer startade sin 6,5 mil långa pilgrimsvandring en tidig morgon
från Nasaret till Kapernaum, sträckan som Jesus och hans lärjungar så ofta gick 2000 år tidigare.
Ryggsäckarna var packade för sol, regn, kyla och fikapausar. Alla visste att starten skulle bli tuff med 406 trappsteg upp från Nasaret, och visst kändes det senare i vadmusklerna – ujamej så ont jag hade !!
Sol från blå himmel, 18 grader vid starten, miljön var perfekt och humöret på topp.
Vi hade också klarat av första natten i en 10-bädds-sovsal på Fauzi Azar inn så nu var vi förberedda.
Vi fick lite guidning av Birgitta från Finland som tidigare genomfört denna vandring och nu gick med oss. Hennes vackra bilder på facebook hade inspirerat oss till denna pilgrimsvandring.

Första etappen till Cana kantades av blommor, vackra vyer och skräp, tyvärr.
De arabiska byarna har ingen känsla för miljön”, fick vi till svar av medvandrande judiska ungdomar. Det var sorgesamt att se  gamla utslitna skinnmöbler, trasiga plaststolar, kasserade bilar som vräkts ut över bergskanter och miljoner av plastpåsar, burkar och plastflaskor i den annars så vackra naturen. Till och med en död hund fanns slängd bland ”bröten”.

Samtidigt hade vår Herre smyckat ängarna och bergen med alla dessa färgrika blomster såsom, röda och
blå anemoner, rosa cyklamen, gul mimosa, blåklint, prästkragar, gul kranskrage och blommande
lila Judasträd m.m.

Första etappen var till Cana Guesthouse och vi fick ett hjärtligt mottagande  med svalkande druvsaft och småkakor. ”Sex timmar” sa den arabiske värden – han tyckte nog att vi haft det slitsamt, dessa första 15 km. Hur han visste att vi vandrat i sex timmar fick vi aldrig veta. Värdparet lagade senare middag till oss medan vi besökte bröllopskyrkan där Jesus förvandlade vatten till vin. Vi orkade inte så mycket mer denna kväll.

Andra etappen var inte så krävande och nu var det mycket mindre skräp och ännu mer av blommor, djur och vyer. Vi köpte lunch på samma ställe som soldaterna med K-pistar hängande på ryggen och vandrade sedan vidare genom blomsterängar och skördefält till Kibbutz Lavi som har en stor snickeriverkstad för synagogemöbler.

Tredje och fjärde etappen var krävande då vi skulle nerför berget Horns of Hittin och senare Mount Arbel. Då toppen var nådd på Arbel började bergsklättringen nerför under skräckblandad förtjusning. Blotta tanken på att någon av oss kunde snubbla eller falla förelåg, men fick oss inte att vända om – vi skulle framåt – mot Kapernaum!

Men under bön, tålamod, sakta framåtskridande och Herrens beskydd tog vi oss ner helskinnade.

Vår femte och sista vandringsdag gick genom mango- citron- grapefrukt- och bananodlingar. Då vi skymtade Saligprisningarnas berg påminde vi oss om Matteus 5:3-10.

Vi kom till Gennesarets strand vid Primatkapellet och påminde oss om när Jesus mötte sina lärjungar för tredje gången efter sin uppståndelse, Joh 21. Mäktigt att stå här och blicka ut över en gnistrande sjö och samtidigt veta att här har Jesus varit!

Sista biten fram till Kapernaum var en plattbelagd vandringsled efter sjön där fötterna bara gick av sig själva – inga som helst problem att bemästra, möjligen några fotblåsor som smärtade. Vi bara njöt i värmen och var naturligtvis helnöjda med att ha genomfört denna pilgrimsvandring som slutade med en rundvandring inne i det historiska Kapernaum.

Nu styr vi kosan mot Jerusalem…..

Nytt år med nya mål

”Åren rullar på”…..och ”lägga liv till åren istället för år till livet”, är uttryck vi ofta hör.  Visst är detta sant och tiden går minst lika snabbt som pensionär, helt  klart!”Må vår dag präglas av livslust och glädje”, skrev Mark Levengood i en bok och visst styrs våra liv till stor del av våra egna attityder och åsikter.
Att bli äldre, att åldras, att inte orka lika mycket, att få ont både här och där, kan vara svårt att acceptera. Ändå är det något som drabbar oss alla utan någon egen förtjänst, det bara kommer liksom.
Man inser plötsligt hur lite tid och ork man har kvar för att göra allt man vill.
Ett av de bästa sätten att acceptara att den biologiska klockan tickar på, är att möta det med humor och en positiv attityd.Därför sätt nya mål för 2012 och kämpa för att uppnå några i alla fall. Sikta på stjärnorna så kanske du når grantopparna! Mina mål beskriver jag senare 2012.

Igår svingade vi oss upp i Göteborgshjulet  med två av våra barnbarn. Häftigt att se Göteborg från ovan. Livet kändes lättsamt och vackert där vi satt i inglasade varma gondoler och samtidigt se solen gå ner i väster. Som att sträva uppåt mot nya mål även om solen dalar……den går ju snart upp igen.

GOTT NYTT ÅR 2012 !!