Noas ark i Holland

CIMG3039

Vi har varit på Arken ! Och vilket bygge !
Hur kan någon komma på idén att bygga en ark?
Holländaren Johan Huibers fick idén genom en dröm 1992 och byggde först en mindre ark som såldes. Den fullskaliga modellen som nu ligger i Dordrecht i Holland är byggd enligt Bibelns mått och tog ungefär 20.000 timmar att bygga.

Tolv tusen tallar från Skandinavien har omvandlats till denna flytande    CIMG3083
ark som är 135 m lång, 30 m bred och 23 m hög. Allt enligt Bibelns anvisning.
Sjöexpertis har uttalat sig om att just denna storlek på längd, bred och höjd är det mest perfekta måtten för att balansen ska bli så bra som möjligt. Det har gjorts experiment i USA med en skalenlig modell som visar att båten kan stå emot svåra stormar perfekt. Nu för tiden bygger man supertankers efter ovan givna mått.CIMG3088
Denna 4000-åriga bibliska beskrivning av arken är därmed helt fantastisk.
Arken i Holland innehåller många uppbyggda miljöer från de Bibliska berättelserna och många djur finns ombord, en del levande andra konstgjorda. Kändes märkligt att vandra runt på arken och förflyttas 4000 år bakåt i tiden. Informationstavlor, videor, filmer, restaurang, djuren, Noa med sin familj gjorde att detta besök blir oförglömligt.

Vill du veta mer Noas historia läs i Första Mosebokens 6 kapitel.

Noas ark i Holland

Vilken idé – att börja bygga en ark i Holland !

Snickaren Johan Hubers är upphovsmannen till denna idé som uppkom efter en ”mardröm” han hade 1992 om att Holland skulle översvämmas. Först började han med att bygga en mindre ark -hälften så stor som originalet – och det blev en succé. 600 000 människor kom och ville se hans ark.

2008 började så bygget med nästa stora ark, helt enligt Bibelns mått givna i Första Moseboken till Noa.
Den har tagit nästan fyra år att färdigställa och 6000 kubikmeter av svensk furu har levererats till Holland.

Nu är den alltså färdig att beskåda och besöka.
Arkens hemsida finns här.
Läs gärna mer om bygget på nedanstående länkar.

http://www.dagen.se/nyheter/svenskt-virke-till-noas-ark/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13225634.ab

Chagalls fönster

Fantastiska färger slår emot oss då vi kommer in i den lilla synagogan på Hadassahsjukhuset i Jerusalem. Marc Chagalls fantastiska fönster från 1962 illustrerar Israels tolv stammar; Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Aser, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin.

Fönstrens färger skiftar lite i färg beroende på solljus och dagsljus. Fönstren är fyllda av olika djur, ljusstakar, jubelhorn, lagtavlor, stjärnor, m.m. Symbolerna syftar på brödernas olika personligheter som finns omskrivna i första Mosebok, kap 49.
Otroligt vackra. Detta skulle min pappa Torsten älskat att titta på då han var glasmästare med specialitet blyinfattningar. Detta var dock målade fönster.

Marc Chagall var äldst av nio syskon i en rysk-judisk familj. Han föddes 1887 i Ryssland och dog 1985 i Frankrike. Han blev nästan 98 år. Han var 73 år då han påbörjade arbetet 1960 på Hadassah sjukhuset som tog två år.

Han lär ha sagt följande;
”Under hela mitt arbete med glasmålningarna kände jag att min mor och far tittade över axeln på mig”. Och bakom dem fanns judar, miljoner andra bortgångna judar från i går och från tusen år tillbaka.”

Han var med vid invigningen 1962 och skrev följande;

”Detta är min blygsamma gåva till det judiska folket som alltid har drömt om biblisk kärlek, vänskap och of peace among all peoples. fred mellan alla folk. This is my gift to that Detta är min gåva till detpeople which lived here thousands of years ago among the other Semitic people.” folk som bott här för tusentals år  bland de andra semitiska folken.

Marc Chagall   February 6, 1962

Hiskias vattentunnel

Vilket märkligt byggprojekt och vilken häftig upplevelse att vandra genom en 2700 år gammal tunnel i Jerusalem
– Hiskias tunnel.
Vem var det som sa att bibelberättelserna bara är sagor ?  Här är ett historiskt bevis på Bibelns trovärdighet. Tunneln finns omtalad i 2 Kungaboken 20:20; 2 Krönikeboken 32:30.

Kung Hiskia anlade tunneln/vattenledningen ca 716 år f.Kr. för att säkra vattentillförseln till staden under assyriernas belägring. Gihonkällan är den enda källa i Jerusalems omgivning som aldrig torkar ut. Hiskia täppte tydligen till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet nedåt, väster om Davids stad.
 
Tunneln hittades av en arkeolog Warren i slutet av 1880-talet och tunneln

är ca 530 meter lång, fuktig och kolsvart. Det tar 45 minuter att passera igenom.  Vi var utrustade med fick- och pannlampor så vi tog oss sakta igenom det kristallklara vattnet och förundrades över hur två arbetslag som högg från varsitt håll i tunneln kunde hitta varandra mitt inne i berget ?
Tidvis var tunneln knappt axelbred så man fick gå lite på sned för att komma fram. Inget för personer med klaustrofobi.
Vattnet är lite olika högt beroende av årstid men när vi passerade var det 70 cm som djupast – oftast bara 20-40 cm.  De kortaste av oss fick gå i bara trosorna eller badbyxor, men vad gör man inte för en sådan här upplevelse? Vattnet rinner alltså fortfarande på samma sätt efter 2700 år.
Här har också kung Davids soldater sprungit då David erövrade Jerusalem så vi var verkligen på historisk mark.
En fantastisk upplevelse, som att gå i gamla testamentet. Det är svårt att beskriva känslan, den måste upplevas!

I Jesu fotspår …

Åtta förväntansfulla seniorer startade sin 6,5 mil långa pilgrimsvandring en tidig morgon
från Nasaret till Kapernaum, sträckan som Jesus och hans lärjungar så ofta gick 2000 år tidigare.
Ryggsäckarna var packade för sol, regn, kyla och fikapausar. Alla visste att starten skulle bli tuff med 406 trappsteg upp från Nasaret, och visst kändes det senare i vadmusklerna – ujamej så ont jag hade !!
Sol från blå himmel, 18 grader vid starten, miljön var perfekt och humöret på topp.
Vi hade också klarat av första natten i en 10-bädds-sovsal på Fauzi Azar inn så nu var vi förberedda.
Vi fick lite guidning av Birgitta från Finland som tidigare genomfört denna vandring och nu gick med oss. Hennes vackra bilder på facebook hade inspirerat oss till denna pilgrimsvandring.

Första etappen till Cana kantades av blommor, vackra vyer och skräp, tyvärr.
De arabiska byarna har ingen känsla för miljön”, fick vi till svar av medvandrande judiska ungdomar. Det var sorgesamt att se  gamla utslitna skinnmöbler, trasiga plaststolar, kasserade bilar som vräkts ut över bergskanter och miljoner av plastpåsar, burkar och plastflaskor i den annars så vackra naturen. Till och med en död hund fanns slängd bland ”bröten”.

Samtidigt hade vår Herre smyckat ängarna och bergen med alla dessa färgrika blomster såsom, röda och
blå anemoner, rosa cyklamen, gul mimosa, blåklint, prästkragar, gul kranskrage och blommande
lila Judasträd m.m.

Första etappen var till Cana Guesthouse och vi fick ett hjärtligt mottagande  med svalkande druvsaft och småkakor. ”Sex timmar” sa den arabiske värden – han tyckte nog att vi haft det slitsamt, dessa första 15 km. Hur han visste att vi vandrat i sex timmar fick vi aldrig veta. Värdparet lagade senare middag till oss medan vi besökte bröllopskyrkan där Jesus förvandlade vatten till vin. Vi orkade inte så mycket mer denna kväll.

Andra etappen var inte så krävande och nu var det mycket mindre skräp och ännu mer av blommor, djur och vyer. Vi köpte lunch på samma ställe som soldaterna med K-pistar hängande på ryggen och vandrade sedan vidare genom blomsterängar och skördefält till Kibbutz Lavi som har en stor snickeriverkstad för synagogemöbler.

Tredje och fjärde etappen var krävande då vi skulle nerför berget Horns of Hittin och senare Mount Arbel. Då toppen var nådd på Arbel började bergsklättringen nerför under skräckblandad förtjusning. Blotta tanken på att någon av oss kunde snubbla eller falla förelåg, men fick oss inte att vända om – vi skulle framåt – mot Kapernaum!

Men under bön, tålamod, sakta framåtskridande och Herrens beskydd tog vi oss ner helskinnade.

Vår femte och sista vandringsdag gick genom mango- citron- grapefrukt- och bananodlingar. Då vi skymtade Saligprisningarnas berg påminde vi oss om Matteus 5:3-10.

Vi kom till Gennesarets strand vid Primatkapellet och påminde oss om när Jesus mötte sina lärjungar för tredje gången efter sin uppståndelse, Joh 21. Mäktigt att stå här och blicka ut över en gnistrande sjö och samtidigt veta att här har Jesus varit!

Sista biten fram till Kapernaum var en plattbelagd vandringsled efter sjön där fötterna bara gick av sig själva – inga som helst problem att bemästra, möjligen några fotblåsor som smärtade. Vi bara njöt i värmen och var naturligtvis helnöjda med att ha genomfört denna pilgrimsvandring som slutade med en rundvandring inne i det historiska Kapernaum.

Nu styr vi kosan mot Jerusalem…..

Pilgrimsvandringen närmar sig…

Nu ”laddar” vi för vår vandringsresa och krämporna kommer och går, men de är under översyn och behandling av kompetent folk. Hjärtan, gallor, ledvärk, knä och så ”skonkera” som en av oss säjer.

Kan ”Mot alla odds –hjältarna” klara sin sträcka så ska väl vi klara vår på 65 km !
Vi ska varken tälta, titta efter giraffer, elefanter, krokodiler eller noshörningar.

Bara vandra fram över Galileen i Jesu fotspår och njuta av utsikt ,vilda blommor, träd och buskar och ett och annat mindre djur, såsom fåglar.

Vi måste alla acceptera att den biologiska klockan tickar på och krafterna avtar. Men med positiv attityd och lite humor kan man möta detta.
Vi åtta är värda en förmögenhet – silver i håret, guld i tänderna, stenar i gallan, bly i benen och gas i magen. Kan det bli bättre ?

Shalom !

Dessa vackra foton är tagna av Birgitta Åback, Finland

Pilgrimsresa

O

Åtta glada seniorvandrare planerar nu för en pilgrimsresa till Israel, där vi bl.a. ska vandra mellan Nasaret och Kapernaum, som ligger vid Genesarets sjö.  
Vi vet av Bibelns ord att Jesus vandrade ofta och mycket i Galileen och det ska bli en glädje att få vandra i vår Mästares fotspår.

Med krämpor både här och där, ska vi försöka genomföra detta. Häften av oss är över 70 år och hälften är strax under 70 år.  Någon har sagt: Att njuta av livet är ingen flyktväg. Det är återhämtning och kraftsamling.
Vi får väl se hur det blir med det.

Vi tänker också kolla in i vilka grottor David gömde sig för Saul vid Ein Gedi som är en fantastisk grön dalgång med sprudlande vattenfall, mitt i öknen. Ett besök vid Salomos koppargruvor i Timnaparken är också ett måste.

Sista dagarna på pilgrimsresan blir återhämtning och kraftsamling för (förmodligen)
trötta kroppar vid Röda Havet.

Tag väl vara på den tid som är kvar, står det i Efesierbrevet 5:16.  Vi försöker detta.

Det finns en utmärkt bok att beställa på internet om den s.k. Jesusleden.

Du hittar den här http://jesustrail.com/